Riktiga vänner!

Ibland undrar jag hur dum tror vissa personer att jag är. Eller tror dom verkligen att jag går på falskheter hur som helst.

 

Nu syftar jag på personer som bara ringer när dom, antingen har dåligt samvete för att dom inte har hört av sig på länge och känner ett falskt tvång att höra av sig eller sådana som är så pass falska att de ringer för att låtsas vara dina vänner för att få reda på om du har något att säga om andra och sedan föra det vidare.

 

Det är i och för sig den sistnämnda kategorin som är värst i min mening. När man helhjärtat har öppnat sig för dessa personer vid vissa tillfällen när livet varit svårt och det sedan visar sig att de enbart har ringt eller hört av sig på annat sätt för att sedan håna åt en med att ”Där lurade jag henne/ honom allt, hon/han tror att jag är en riktig vän men här kommer kniven i ryggen.”

 

Det bästa av allt är ju trotts allt att sanningen kommer fram förr eller senare och de visar sin verkliga falska personlighet.

 

Sedan har vi dom som låtsas vara goda vänner när de träffas ute bland folk och sedan när de är ensamma med andra så talar dom illa om de personer som inte är närvarande för tillfället.

 

Jag säger inte att alla måste älska eller tycka om alla, men ha så pass mycket hyfs i kroppen att du inte är falsk och framför allt så tycker jag att del är läge att alla slutar att lägga sig i andras liv och vad de gör eller inte gör.

 

Ingen har rätt att döma andra innan de vet vad det ligger bakom, om det är sanning eller om det handlar om förtal. Och framför allt sådana som inte har med en situation att göra skall absolut inte lägga sig i andras angelägenheter.

 

En riktig vän finns där för alltid och om det uppstår en oklarhet så tar man upp det med sin vän och frågar vad det ligger i det som händer eller sägs.

 

Ha en trevlig fortsatt sommar alla läsare.


Psykopater!


Idag skall jag beröra ett område som är så pass obehagligt att det borde ingå som en del i undervisningen för alla barn och tonåringar – nämligen psykopater.


Psykopater är kortfattat personer som kan tänka sig att göra vad som helst mot medmänniskor och det enda som betyder något för dem är att deras egna behov tillgodoses. Detta blir möjligt tack vare att psykopaten inte har förmåga att känna empati för sina offer. Empati är just den egenskap som reglerar att människor normalt sett inte behandlar varandra väldigt illa.

En psykopat har, när den behöver, talangen att framstå som normal och då med en intränad charm som vapen. En vetenskaplig metod¹ för att känna igen en psykopat anger följande egenskaper som typiska för en psykopat:

1. Oförmåga att se sina egna brister eller acceptera att man gjort fel.

2. Upphöjer sin egen person som överlägsen.

3. Avsaknad av ånger och skuldkänslor.

4. Bristande empati. Kallsint. Ser gärna ner på andra.

5. Inget äkta djupt intresse för känslor. Men psykopaten är ofta duktig på att imitera känslor, t.o.m gråt.

6. En intränad charm som kan tas fram närhelst det krävs för att manipulera andra.

7. Manipulativ/missledande. Kan manipulera andra personer att begå felaktiga handlingar.

8. Patologisk lögnare. Svår att avslöja pga manipulativ intränad charm och trovärdighet.

Psykopater har även ett enormt kontrollbehov. Dom använder ofta mobbing, hot, manipulation och sin förmåga att framstå som trovärdiga för att kontrollera sin omgivning och tillgodose sina egoistiska behov.

Anledningen att jag tycker ämnet är viktigt är för att nästan alla stöter på psykopater i sitt liv. De utgör nämligen hela 1 procent av befolkningen och det är då viktigt att kunna försvara sig känslomässigt. En grundregel kan vara att om du inte vet hur du ska försvara dig mot en psykopat så FLY istället. Enligt många experter finns det inget botemedel men vissa menar dock att man genom terapi kan reducera omfattningen.

 



¹ Robert D. Hare's Psychopathy Checklist



 


ADHD! I min familj?!


På grund av okunskap tror vissa personer att ADHD egentligen inte finns och avfärdar detta handikapp som trams. Nu har det plötsligt blivit fundamentalt för mig att alla, i min familjs närhet, får nödvändig kännedom om detta påtagliga och biologiskt baserade funktionshinder.

ADHD är främst ett ärftligt handikapp.  Dokumentation finns sedan år 1798. Medicinering som ofta ordineras har använts sedan 1937. Handikappet är enligt forskningen ett resultat av differenser i dopaminförsörjningen i hjärnan. ADHD är ingen nyhet.

Många har ju självklart någon gång upplevt problem med att fokusera sin uppmärksamhet, hög inre stress, kontrollera sina impulser, att svårigheter med att varva ner ersätts med extrem passivitet och utmattning, slarvighet, glömska och klumpighet (olycksbenägenhet). När man har ADHD så kan man utsättas för dessa problem, mer eller mindre konstant, fram till den dag man får hjälp.

Det viktigaste för en person med ADHD är att handikappet uppmärksammas tidigt i livet så att korrekt hjälp kan ges innan onödigt lidande sker. Det helt avgörande är därför hur personens föräldrar och omgivning agerar när personen med ADHD fortfarande är barn.

ADHD kan ge allvarliga konsekvenser för den som har det och dennes familj innan rätt hjälp fås. För att bemästra handikappet krävs ofta en liten vit tablett per dag, eventuellt i kombination med samtalsterapi. Men enbart vetskapen om att man har ADHD kan hjälpa många till ett värdigt och okomplicerat liv.

Nu har detta funktionshinder alltså uppdagats i min familj. Men det är inte min sexårige son eller min treåriga dotter som har handikappet. Det är jag själv! Deras 3x-åriga mamma som efter många år har hamnat bland empatiska människor, som gett mig uppmuntran och stöd i rätt riktning, så att jag fått både diagnos och rätt hjälp!

Mina egna föräldrar, som jag ärvt handikappet ifrån, har aldrig lyft ett finger för att hjälpa mig med detta. I stället så har de skrikit, skällt, kränkt, hotat, bestraffat, mobbat och spridit lögner om mig.
När jag själv för tre år sedan vädja till dem om att delta i terapi tillsammans med mig och min syster så vägrade dom totalt att ens på minsta vis engagera sig i detta.

Anledningen till att jag redan för tre år sedan försökt få mina föräldrar och syster med till en terapeut eller psykolog var för att jag starkt misstänkte att alla tre led av olika psykiska problem. Deras beteende de sista åren bekräftar för mig att mina misstankar är totalt korrekta.

Bland annat så har dom ljugit för släkt och vänner att jag är en mytoman som lider av schizofreni. Självklart stämmer inte påståendet vilket jag dessutom skaffat bevis för. Chefspsykologen som skrev under utredningsresultatet poängterade med ett skratt att det är totalt uteslutet att jag är mytoman eller schizofren.

Ljuga om att någon annan är mytoman!? (Hmm…) Om mina föräldrar och min syster accepterat mitt förslag om familjeterapi så kanske vi för flera år sedan istället fått besked gällande om dom lider av schizofreni, mytomani eller andra allvarligare psykiska sjukdomar. Dom ljuger ju bevisligen om sin egen dotter/syster.

Något bland det värsta dom har gjort är nog när dom gav sig på mina barn, 3 och 6 år gamla, genom kontakter med deras förskolor. Min dotters privata förskola agerade så pass oprofessionellt och olagligt att vi inte vågade ha kvar henne där. Med hjälp av kommunens skolomsorg ordnades akut en ny plats på en annan förskola. Tyvärr förlorade min 3-åring alla sina då dagliga trygga vänskapskontakter.

Listan på groteska handlingar grova lögner från mina föräldrar kan göras mycket lång. Enligt min mamma så har min pappa anmälts av andra släktingar för kränkning och förtal. Jag vet att mina barn, min man och jag inte är de enda offren. Tillvaron för psykiskt sjuka människor kantas ofta av ljust offer. Detta tar aldrig slut förrän personerna fått korrekt hjälp.

TACK alla förstående, intelligenta, kärleksfulla, bildade och snälla människor!
Framför allt ni som inte ljuger eller lyssnar på skvaller och andra slags lögner.

P.S. Som min syster skrek till mig med desperation i rösten för några år sedan ”du har öppnat Pandoras ask” D.S.

Fortsättning följer...


RSS 2.0