Riktiga vänner!
Nu syftar jag på personer som bara ringer när dom, antingen har dåligt samvete för att dom inte har hört av sig på länge och känner ett falskt tvång att höra av sig eller sådana som är så pass falska att de ringer för att låtsas vara dina vänner för att få reda på om du har något att säga om andra och sedan föra det vidare.
Det är i och för sig den sistnämnda kategorin som är värst i min mening. När man helhjärtat har öppnat sig för dessa personer vid vissa tillfällen när livet varit svårt och det sedan visar sig att de enbart har ringt eller hört av sig på annat sätt för att sedan håna åt en med att ”Där lurade jag henne/ honom allt, hon/han tror att jag är en riktig vän men här kommer kniven i ryggen.”
Det bästa av allt är ju trotts allt att sanningen kommer fram förr eller senare och de visar sin verkliga falska personlighet.
Sedan har vi dom som låtsas vara goda vänner när de träffas ute bland folk och sedan när de är ensamma med andra så talar dom illa om de personer som inte är närvarande för tillfället.
Jag säger inte att alla måste älska eller tycka om alla, men ha så pass mycket hyfs i kroppen att du inte är falsk och framför allt så tycker jag att del är läge att alla slutar att lägga sig i andras liv och vad de gör eller inte gör.
Ingen har rätt att döma andra innan de vet vad det ligger bakom, om det är sanning eller om det handlar om förtal. Och framför allt sådana som inte har med en situation att göra skall absolut inte lägga sig i andras angelägenheter.
En riktig vän finns där för alltid och om det uppstår en oklarhet så tar man upp det med sin vän och frågar vad det ligger i det som händer eller sägs.
Ha en trevlig fortsatt sommar alla läsare.
