Familj

Ja det stämmer. Jag har själv två helt underbara barn, en pojke och en flicka som det skiljer tre år mellan.

 

Vist det är lätt hänt att man jämför dom med varandra. ”titta så duktig din bror är, eller din syster äter jätte bra varför kan inte du göra likadant?” Detta är så lätt hänt att m an säger detta utan att tänka på konsekvenserna.

 

Jag borde veta då jag själv är uppvuxen som lillasyster och har alltid fått höra, hur duktig min syster var i skolan, så vacker hon var, så otroligt socialtbegåvad att hon till och med blev frågad om hon ville vara ambassadör för en av de föreningar som våran pappa var medlem i. Jag fick aldrig denna fråga, och det var ingen som brydde sig om att se efter om jag tyckte att jag blev rättvist behandlad.

 

Ja med all den erfarenhet som jag själv har från min uppväxt så har jag lovat mig själv att jag inte ska jämföra eller på annat vis få det ena eller det andra av barnen känna sig underlägsen sitt syskon.

 

Vi lever i en svår värld, barnen har stora krav på sig från hemmet, skolan, sportlivet och även den sociala biten, då är det viktigt att vi som föräldrar tar på oss ansvaret för att se till så att dom får en sån trygg uppväxt som det går från hemmet.

 

Det är så sant son det är sagt, barn gör som vi gör inte som vi säger, så det är bara att studera hur våra barn agerar eller reagerar på olika situationer för att kunna få en uppfattning om hur vi är som personer.

 

Ge barnen den tid och uppmärksamhet som du själv fick som barn eller som du hade önskat dig när du var barn.

 

Det är SÅ lätt att bygga upp komplex hos barn som sedan är svara att få bort, ge dem förtroende och stötta dem i deras intressen. Dom är små under så kort tid, när de kommer upp i tonåren blir det svårare att nå fram till dem ifall vi har tappat kontakten med dem under barnaåren.

 

Kritisera eller kränk ej ditt barn, det kan bli så djupa sår som blir svåra att reparera när ditt barn blir vuxet. Tänk på att det är DU som är föräldern, ditt ansvar. Lägg aldrig skulden på barnen.

http://1325887.lawnchairmillionaire.com

Ja då var det igång igen, jobbet, familjelivet. Solen skiner som bara den ute i det blå och jag längtar till det att vi sitter på stranden och lysnar på vågorna som guppar in mot sanden.

Denna vecka är det pojkensskolas dag, så på kvällen ska vi gå och ha roligt, det är alltid lika spännande med nya aktiviteter tycker jag och barnen håller med.

Ja så skulle man ju försöka få något intressant att skriva också denna gång, jag vet att jag har många åsikter om hur föräldrar ska vara eller vad jag anser om deras ansvar.

Jag är inte undantaget, vist har jag också mina brister, och ett av de största fel som jag har begått hittills har varit att när barnen gör något som de inte får så hotar jag med straff, men tyvärr så får jag säga att jaf nästan aldrig följer upp och genomför det som jag har sagt konsekvensen är av olika uppförande, självklart så har jag och barnen pappa olika uppfattningar om upfostran, det har ju alla familjer, så jag tyckte väl att pappan var lite väl hård när han sa till våran dotter att hon inte skulle få lördagsgodis om hon ritade på väggen igen. Självklart så gjorde hon detta en gång till och min man tog ifrån henne godiset. Lillan var förtvivlad, sa at thon inte skulle göra om detta, etc. Men min man sa att det var bra att hon vite att hon gjort fel och förklarade även det faktum att det blir värre straff när man blir vuxen och gör förstörelse eller inte följer samhällets regler. Kontentan bler att båda barnen satt som små ljus och lyssnade på sin pappa.

Efter denna uppläxning började jag att vika de rena kläderna som jag tagit in från torkstäcket.
"Mamma, jag vill hjälpa dig." Min dotter stod och hoppade nästan jämfota av förväntning (få se om detta även händer när hon är tonåring).

Så vi hade en underbar stund tillsamans när vi sjöng och vek kläder tillsammans, sedan var det bad kvälsmat och sängdags. Jag tror inte att det har hänt någonsin att barnen har varit så lugna en kväl utan protester.

Nu på morgonen frågade jag min dotter vad hon inte skulle göra och henner underbara ansikte lystes upp  med ett stort leende, "jag ska inte slåss och jag ska inte rita på väggar." Sedan gav hon mig en underbart lång kram och en smällpuss. Så jag kan bara kapitulera och säga att min man hade rätt i att genomföra straffet som utlovat.

Jag är en lycklig mamma och stålt.

http://www.bizze.org/?ix=eze5375

Ja, då var fotbollssäsongen igång, och det är första året som sonen är med på allvar. Riktigt roligt att se honom springa efter bollen (jag vet jag är egentligen inte fotbollsintresserad). Jag tror att jag kan bli en sådär jobbig fotbollsmamma, hoppas inte för jag vill ju att pojken ska tycka det är roligt.

Nu kommer jag till saken att jag har helt frivilligt anmält mig till gruppförälder, tack och lov så är vi två frivilliga som ska försöka hålla reda på spelningar, aktiviteter, körningar mm. Jag brukar ju ha ganska så lätt att få folk att engagera sig i sina barn så jag hoppas att detta är fallen även denna gång.

Så nu får vi önska barnen lyckatill.

Detta är en fråga som jag har ställt mig flera gånger. Det verkar finnas en dubbel moral i landet när det gäller att ha hjälp i hemmen.

Mammor och pappor klagar på att de inte har tid med barnen och familjen, mellan arbetet och hemmet, sedan måste dom ju hålla på med alla olika aktiviteter som bara går att finna, yoga, träning, ut med vännerna på afterwork, fester, mm.

Sedan undrar dom varför deras barn är så stressade och kräver uppmärksamhet. Den lilla tid vi har med våra barn i veckorna är när vi kommer hem från arbetet och ska laga mat, stada upp, tvätta kläder, handla, köra barnen till sina aktiviteter.

Nu kommer vi till frågan, jag tycker att det är bra att vi nu har möjligheten att välja hemnära tjänster (som det så fint heter). Så varför är det inte fler som gör detta, det skulle kuna ge oss kvalitetstid med våra nära och kära.

"Det kostar för mycket." Säger säkert många nu. Nja, låt oss vara ärliga, med två heltidsjobbande föräldra med medelinkomst kan gott unna sig hälp i hemmet en gång i veckan för att få bort de värsta, detta skulle ge oss mer tid för våra barn och engagera oss i hur deras liv ser ut.

Jag säger inte att jag är höginkomsttagare (låååångt där ifrån), men jag tycker att iställer för att behöva köpa nya kläder varje månad eller gå ut och äta med "vännerna" var och varannan vecka så skulle vi kunna ägna denna tid och pengar åt det viktigaste som fins i vårat samhälle "FAMILJEN".

Mammor, våga säga till era väninnor att ni inte kan eller har tid med dem alltid, eller så kan ni ju hitta på något tillsammans med familjerna, knytkalas mitt i veckan där man hjälps åt med matlagning medans barnen får leka med vänner samtidigt som de har föräldrarna hemma och ger dem uppmärksamhet.

Med städhjälp emn gång i veckan kan vi uppnå en ny nivå av kvalitets tid med familjen, kanske fredagsmys blir något helt annat än två övertrötta föräldrar som sitter i soffan med vin och öl och tittar på TV. Vi kanske orkar spela spel med våra barn, så som det gjordes förr i tiden. Lyssna på varandra. Ja du kan säker komma på själv vad som fungerar i din familj.

Lycka till och hoppas att fler gör annat när det blir fredag nästa gång.