ADHD! I min familj?!
På grund av okunskap tror vissa personer att ADHD egentligen inte finns och avfärdar detta handikapp som trams. Nu har det plötsligt blivit fundamentalt för mig att alla, i min familjs närhet, får nödvändig kännedom om detta påtagliga och biologiskt baserade funktionshinder.
ADHD är främst ett ärftligt handikapp. Dokumentation finns sedan år 1798. Medicinering som ofta ordineras har använts sedan 1937. Handikappet är enligt forskningen ett resultat av differenser i dopaminförsörjningen i hjärnan. ADHD är ingen nyhet.
Många har ju självklart någon gång upplevt problem med att fokusera sin uppmärksamhet, hög inre stress, kontrollera sina impulser, att svårigheter med att varva ner ersätts med extrem passivitet och utmattning, slarvighet, glömska och klumpighet (olycksbenägenhet). När man har ADHD så kan man utsättas för dessa problem, mer eller mindre konstant, fram till den dag man får hjälp.
Det viktigaste för en person med ADHD är att handikappet uppmärksammas tidigt i livet så att korrekt hjälp kan ges innan onödigt lidande sker. Det helt avgörande är därför hur personens föräldrar och omgivning agerar när personen med ADHD fortfarande är barn.
ADHD kan ge allvarliga konsekvenser för den som har det och dennes familj innan rätt hjälp fås. För att bemästra handikappet krävs ofta en liten vit tablett per dag, eventuellt i kombination med samtalsterapi. Men enbart vetskapen om att man har ADHD kan hjälpa många till ett värdigt och okomplicerat liv.
Nu har detta funktionshinder alltså uppdagats i min familj. Men det är inte min sexårige son eller min treåriga dotter som har handikappet. Det är jag själv! Deras 3x-åriga mamma som efter många år har hamnat bland empatiska människor, som gett mig uppmuntran och stöd i rätt riktning, så att jag fått både diagnos och rätt hjälp!
Mina egna föräldrar, som jag ärvt handikappet ifrån, har aldrig lyft ett finger för att hjälpa mig med detta. I stället så har de skrikit, skällt, kränkt, hotat, bestraffat, mobbat och spridit lögner om mig.
När jag själv för tre år sedan vädja till dem om att delta i terapi tillsammans med mig och min syster så vägrade dom totalt att ens på minsta vis engagera sig i detta.
Anledningen till att jag redan för tre år sedan försökt få mina föräldrar och syster med till en terapeut eller psykolog var för att jag starkt misstänkte att alla tre led av olika psykiska problem. Deras beteende de sista åren bekräftar för mig att mina misstankar är totalt korrekta.
Bland annat så har dom ljugit för släkt och vänner att jag är en mytoman som lider av schizofreni. Självklart stämmer inte påståendet vilket jag dessutom skaffat bevis för. Chefspsykologen som skrev under utredningsresultatet poängterade med ett skratt att det är totalt uteslutet att jag är mytoman eller schizofren.
Ljuga om att någon annan är mytoman!? (Hmm…) Om mina föräldrar och min syster accepterat mitt förslag om familjeterapi så kanske vi för flera år sedan istället fått besked gällande om dom lider av schizofreni, mytomani eller andra allvarligare psykiska sjukdomar. Dom ljuger ju bevisligen om sin egen dotter/syster.
Något bland det värsta dom har gjort är nog när dom gav sig på mina barn, 3 och 6 år gamla, genom kontakter med deras förskolor. Min dotters privata förskola agerade så pass oprofessionellt och olagligt att vi inte vågade ha kvar henne där. Med hjälp av kommunens skolomsorg ordnades akut en ny plats på en annan förskola. Tyvärr förlorade min 3-åring alla sina då dagliga trygga vänskapskontakter.
Listan på groteska handlingar grova lögner från mina föräldrar kan göras mycket lång. Enligt min mamma så har min pappa anmälts av andra släktingar för kränkning och förtal. Jag vet att mina barn, min man och jag inte är de enda offren. Tillvaron för psykiskt sjuka människor kantas ofta av ljust offer. Detta tar aldrig slut förrän personerna fått korrekt hjälp.
TACK alla förstående, intelligenta, kärleksfulla, bildade och snälla människor!
Framför allt ni som inte ljuger eller lyssnar på skvaller och andra slags lögner.
P.S. Som min syster skrek till mig med desperation i rösten för några år sedan ”du har öppnat Pandoras ask” D.S.
Fortsättning följer...
Detta inlägg skrevs i ett annat forum som inte har med bloggen att göra så jag har enbart kopierat och klistrat in det där det hör hemma.
Vicky Lundbergh
Det där var ingen rolig läsning Cathrin. Men du kanske ska sopa framför din egen dörr innan du kommer med dessa anklagelser. Om du nu lider av
ADHD så är det bara att beklaga, men att påstå att du skulle ärvt detta handikapp av dina föräldrar och sedan påstå att det är de som har psykiska problem känns som att du är ute på mycket djupt vatten. Du ska veta att de saknar dig och barnen och jag hoppas att du en dag förstår att uppskatta vilka underbara föräldrar och syster du faktiskt har.
Kommentarer gällande innehållet i en blogg skall lämnas på bloggen. Man får annars lätt intryck av att det handlar om mobbing eller personförföljelse. Jag har nu hjälpt dig med att kopiera in texten där. Men du får gärna ha kvar din kommentar på facebook. Utan att du kanske förstår det så belyser ditt svar indirekt en stor del av min situation.
Många upplevelser är mycket svåra att formulera som rolig läsning.
Jag har sopat framför egen dörr. Kommentaren signalerar att en eller flera personer har ljugit för dig. Skicka därför ett detaljerat personligt mail till mig där du berättar allt om dessa lögner och vilka personer som ljugit.
Gällande mina föräldrar och min syster så har jag väldigt svårt att känna att dom saknar mig och mina barn. Min pappa ringde inte ens och gratulerade när min dotter föddes år 2006. I flera år så har min pappa, mamma och syster regelbundet besökt släktingar och vänner i hela landet men under dessa år visat ett totalt ointresse för att besöka mig och min familj.
Senast jag träffade min pappa, mamma och syster var när jag för två år sedan lyckades få med dem till två terapeuter i Jönköping som jag anlitat. Där visade dom ett totalt ointresse för att fortsätta försöka reparera våra relationer.
För snart tre år sedan skickade jag ett mail till min pappa där jag neutralt framförde att jag vill att vi förlåter varandra, stryker ett streck över dumheter, och börjar reparera relationerna. Han bekräftade då att han fått mailet men han har fortfarande inte svarat.
Jag kopierar in detta svar på bloggen där det hör hemma.
Cathrin
Jag förstår fortfarande inte vad din diagnostiserade ADHD har att göra med din relation till dina föräldrar och syster. Vad vill du egentligen ha sagt med detta blogginlägg? Att din mamma, pappa och syster är psykiskt sjuka och du är det ljusa offret? Att din tillvaro inte kommer att bli bättre förrän DE fått hjälp? Se till att DU får den adekvata hjälpen för din ADHD såsom du beskriver det i ditt blogginlägg.
När man kommenterat en blogg och får ett svar på sin kommentar, så är det lämpligt att man bemöter detta svar. Du undvek helt mitt svar till dig?!
Med mitt blogginlägg så firar jag att man till slut i vuxen ålder kan hamna bland empatiska människor som hjälper i stället för stjälper. Jag försökte belysa och varna för att konsekvenserna kan bli allvarliga om en person med adhd växer upp under felaktiga förhållanden. Att skrika, skälla, kränka, hota, bestraffa, mobba och sprida lögner om ett barn eller en person med adhd är absolut totalt fel.
Mina föräldrar och min storasyster har självklart haft en avgörande betydelse för vad jag fått genomleva hittills i livet. Självklart så är jag, numera även mina barn, offer för dessa omständigheter.
Min nuvarande tillvaro skulle kunna bli ytterligare bättre om min syster och mina föräldrar till att börja med accepterade att försöka lösa konflikter med hjälp av psykologer/terapeuter. Jag har grundligt rådfrågat fyra experter om ljust detta. När jag uppvisat den sanna bilden av problematiken så har alla experter varit helt eniga – det går inte att lösa problemen gällande syster och föräldrar utan deltagande av psykologer/terapeuter.
Jag skulle ärligt vilja veta varför mina föräldrar/storasyster svikit mig totalt sedan 4 år tillbaka. Vicky verkar tro att jag behandlat dem felaktigt på något vis. Vicky verkar tro att dom är ”ljusa offer”. Enligt min uppfattning så handlar det i så fall om totala lögner om mig. Snälla Vicky jag önskar verkligen ett detaljerat mail från dig om vad jag eller min familj påstås ha gjort mot mina föräldrar och min syster för ca fyra år sedan.
När skall detta ta slut? Varför skriver du inte om allt helvete du ställt till med. Allt det som du anklagar alla andra för. Denna skenhelighet att vända allt till sin egen fördel är sjukt,ja, men det är inte ADHD. Tror du att alla utom ni är idioter?
Var skall detta slut? Vad vill ni ha ut av detta? Tänker ni överhuvudtaget på era barn? Eller på något annat än er själva? Är det hämnd eller vad?
Bra formulerat Tobias, Om man inte vet bättre. Men borde du inte införskaffa dig en egen blogg istället för att gömma dig bakom din fru och hennes nyligen upptäckta diagnos?
Först och främst vill jag tacka dig för att du gör detta handikapp till något som kan hända vem som helst
Jag skulle vilja be de personer som kommer med personliga angrepp att göra detta på ett annat forum eller vad jag känner det som direkt till dig. Det verkar som om det handlar om personer som enbart är ute för att såra dig och försöker förstöra för dig nu när du äntligen kan glädjas och fått en förklaring.
Ingen har sagt att dom nu ställer upp för dig för att bättra problem.
Med beklagan
Snutten
Välkommen till en ny dag! Såg två anonyma kommentarer som verkligen ger mig huvudbry. Ska man verkligen ens försöka svara på dessa? Okej jag gör ett försök.
Kommentaren: När skall detta ta slut?
Ursäkta men jag upplever innehållet som lite aggressivt och förvirrat. Det verkar dock som du är en person som tror sig känna mig personligen. Då har du tillgång till min mailadress. Tyvärr så känner jag inte till någon handling som jag gjort för ca 4 år sedan som förklarar varför jag av vissa blivit mobbad, grovt förtalad och utfryst.
Självklart kommer jag belysa så många aspekter som möjligt av mitt handikapp. Jag skäms inte för mitt handikapp utan vill hjälpa, stödja och uppmuntra andra i min situation.
Kommentaren: Bra formulerat Tobias
En anonym kommentar med kritiskt påstående om att någon försöker gömma sig… (ev. lite motsägelsefullt). Men framför allt har vi här en person som av någon anledning påstår att jag inte är författare på min egen blogg. Eftersom troligtvis ingen annan inbillar sig något sådant så ber jag dig att inte störa mer på denna blogg. Sänd mig ett mail i stället så ska jag personligen ställa upp för dig och hjälpa dig.
min mail är: [email protected]
Förtal, mobbing och lögner, det är ju vad du har utsatt dina föräldrar och syster för i denna offentliga blogg. Om du skriver om personliga problem så måste du ju förvänta dej personliga svar!!?
Att skriva om sej själv och ens egna problem i sin egna blogg är ok, men att smutskasta andra personer är helt fel. Det gör ju inte din sjukdom mera trovärdig. Ialla fall så är det ju ingen lösning på DITT problem ADHD. Sök hjälp åt dej själv först innan du skyller på andra.
Hej ”anonym”. Jag har ännu inte fått mailet från dig om vad som hänt för ca 4 år sedan som orsakat mobbing, grova förtal av och utfrysning. Tänk vilken bra möjlighet ett skriftigt vittnesmål skulle vara för att reda ut den situationen.
Mailet kan ju dessutom bli en hjälp för att se om jag missförstått saker och själv därför nu förtalar, mobbar och ljuger.
Så snälla ”anonym”. Sluta med upprepningar av lösa påståenden. Försök i stället att nu samverka med mig för att lösa en situation som tydligen är problematisk för oss båda. Självklart är jag positiv till att vi tillsammans besöker en terapeut för att vi sakligt skall kunna prata direkt med varandra. Så snälla börja med att sända mig det aktuella mailet så fort du har möjlighet.
Har läst allt som står skrivet här, men har också läst MELLAN raderna. HELT KLART så finns det en dotter här som på något sätt mått dåligt i sin uppväxt, där föräldrarna (för det är alltid deras ansvar under ett barns uppväxt att se till att ett barn får hjälp, oavsett VAD det handlar om) faktiskt inte har sett eller förstått att här behövs stöd och hjälp. Jag kan bara uttrycka min beklagan att så är fallet. Du och dina föräldrar ska definitivt få stöd och hjälp i detta, så att ni alla kan få ett avslut och gå vidare i livet. Sluta att smutskasta varandra och ta tag i problematiken istället. Vi som står utanför ska definitivt inte lägga oss i det här, eftersom vi aldrig riktigt kan veta vad som egentligen har hänt (risk att det blir missförstånd, ytterligare anklagelser osv.) Kärlek och omtanke till er alla!!!!!
Tack den nye anonym!
Det kändes jättefint att läsa ditt inlägg.
Många kramar till dig
Cathrin
Hejsan! jag har läst om era inlägg och så.. Jag är en tjej som är 17 år och jag har adhd,jag fick det för bara någon månad sen, och jag är stolt för det! för det finns så mycket bra med det.. Man är ju väldigt kreativ och så.. och det kan ju verkligen vara till stor hjälp i livet.. och visst allt kanske inte går som man verkligen vill, man kämpar och kämpar men man kommer ingen vart.. Ingen förstår riktigt hur det är.. men adhd eller inte.. alla är lika mycket värda! och ingen ska klandras..Jag vet hur det är att bli mobbad och missförståd och det är det värsta som finns! jag förstår dig verkligen! kram!
