En eftermiddag i mitt vardagsliv.
Ja nu är nästan sonens första år i skolan slut (förskoleklass) och om man frågar honom vad han tycker så får man nästan dra ur orden. Ett samtal kan se ut som följande
"Hur var din dag på skolan?" frågar jag med stort intresse medans vi går ner för skolgården.
"Bra." Sonen sparkar på en sten framför sig "mamma vet du, jag behöver inte äta maten om jag inte vill, då kan jag ta ett knäckebröd istället."
Jag kliar mig i huvudet, detta är en ständig kamp i familjen, hur får man en sex och ett halvt årig pojke att förstå att han MÅSTE äta, det år ju inte så att han är överviktig direkt, jag ser på hans smala ben under jeansen och säger uppgivet.
"När vi kommer hem så är det du som äter ordentligt, allt på tallriken." Jag rufsar till hans hår som redan står rakt upp innan han sätter sig i baksätet.
"Mamma, jag lovar att Carin och jag kommer att vara snälla hela dagen." Hans perfekta leende möter mig i backspegeln. Med tanke på att klockan är tre och att vi inte kommer att vara hemma före fyra så ser detta löfte ut som om det kan uppfyllas.
Väl hemma slänger sonen sin väska i dörröppningen, jackan hamnar på golvet framför och skorna flyger åt alla håll, lilla syster ser hur han gör och självklar så repeteras mönstret, min hall som var städad när jag åkte hemifrån ser nu ut som en krigshärjad region. Ja så är det med barn.
Jag ställer mig framför spisen och lagar dagens middag, för barnen måste ju få i sig mat, det blir köttbullar, potatismos och lingon, det VET jag att dom äter.Till slut vid bordet.
"Mamma, potatisen är för stark." Hörs det från sonen
"Jag tycker inte om kött." kontrar dottern.
Sonen bryter ihop när han ser att hans mamma har lagt gaffeln på fel sida av tallriken. "Mamma det är FEL." gråter han. Då brister mitt tålamod, lägger ner besticken bredvid min tallrik reser mig upp, går mot ytterdörren öppnar och stängeer den bakom ryggen på mig, allt detta utan att säga ett ord till barnen.
Där ute på trappen skriker jag bara rätt ut så högt jag bara kan, det käns underbar att få ut frustrationerna utan att de går ut över någon annan än eventuellt stakars fåglarna i träden som jag skrämde halvihjäl.
Åter vid bordet frågar min son.
"Vad gjorde du mamma." på vilket jag svara "Jag skrek rakt ut så att jag inte skulle skrika på er."
Sedan var den eftermiddagen lugn och barnen uppförde sig exemplariskt, dom tänkte väl att det var bäst så, mamma hade ju faktiskt blivit arg.
Nu mera när det blir för mycket stoj inne så behöer jag bara gå ut genom dörren (jag skriker inte längre) för att mina små änglar ska förstå att jag menar allvar. ;-)
"Hur var din dag på skolan?" frågar jag med stort intresse medans vi går ner för skolgården.
"Bra." Sonen sparkar på en sten framför sig "mamma vet du, jag behöver inte äta maten om jag inte vill, då kan jag ta ett knäckebröd istället."
Jag kliar mig i huvudet, detta är en ständig kamp i familjen, hur får man en sex och ett halvt årig pojke att förstå att han MÅSTE äta, det år ju inte så att han är överviktig direkt, jag ser på hans smala ben under jeansen och säger uppgivet.
"När vi kommer hem så är det du som äter ordentligt, allt på tallriken." Jag rufsar till hans hår som redan står rakt upp innan han sätter sig i baksätet.
"Mamma, jag lovar att Carin och jag kommer att vara snälla hela dagen." Hans perfekta leende möter mig i backspegeln. Med tanke på att klockan är tre och att vi inte kommer att vara hemma före fyra så ser detta löfte ut som om det kan uppfyllas.
Väl hemma slänger sonen sin väska i dörröppningen, jackan hamnar på golvet framför och skorna flyger åt alla håll, lilla syster ser hur han gör och självklar så repeteras mönstret, min hall som var städad när jag åkte hemifrån ser nu ut som en krigshärjad region. Ja så är det med barn.
Jag ställer mig framför spisen och lagar dagens middag, för barnen måste ju få i sig mat, det blir köttbullar, potatismos och lingon, det VET jag att dom äter.Till slut vid bordet.
"Mamma, potatisen är för stark." Hörs det från sonen
"Jag tycker inte om kött." kontrar dottern.
Sonen bryter ihop när han ser att hans mamma har lagt gaffeln på fel sida av tallriken. "Mamma det är FEL." gråter han. Då brister mitt tålamod, lägger ner besticken bredvid min tallrik reser mig upp, går mot ytterdörren öppnar och stängeer den bakom ryggen på mig, allt detta utan att säga ett ord till barnen.
Där ute på trappen skriker jag bara rätt ut så högt jag bara kan, det käns underbar att få ut frustrationerna utan att de går ut över någon annan än eventuellt stakars fåglarna i träden som jag skrämde halvihjäl.
Åter vid bordet frågar min son.
"Vad gjorde du mamma." på vilket jag svara "Jag skrek rakt ut så att jag inte skulle skrika på er."
Sedan var den eftermiddagen lugn och barnen uppförde sig exemplariskt, dom tänkte väl att det var bäst så, mamma hade ju faktiskt blivit arg.
Nu mera när det blir för mycket stoj inne så behöer jag bara gå ut genom dörren (jag skriker inte längre) för att mina små änglar ska förstå att jag menar allvar. ;-)
Politik!!!
Varför ska jag ens engagera mig, fram tills nu har jag tyckt att Malou på fyran har varit OK att ha som bakgrundsljud när jag jobbar och hennes efter 10 progrma går på TV. Men nu kan jag bara säga fyyyyyy, jag vet inte om hon är opartiskt eller vad, men hon betedde sig otroligt oförskämt mor Maud Olofsson, när ska jounalister visa en rättvis bild av vad det är som händer i landet.
Sverige är ett av de få länder som klarat sig ur den ekonomiskakrisen utan större konsekvenser, detta tack vara att vi har just Aliansen vid rodret, så kommer personer som Malou (som många tyvär tittar på) och försöker få det svenska folket att rösta på den rödgröna röran igen, NEJ TACK säger jag bara. Hoppas att det svenska folket är så pass inteligenta så att dom ser att vi behöver en kapitalstarkregering som främjar jobb framför bidrag. Fy attans.
Nu får jag tänka på roligare saker innan jag exploderar. Är tillbaka senare i kväll.
Sverige är ett av de få länder som klarat sig ur den ekonomiskakrisen utan större konsekvenser, detta tack vara att vi har just Aliansen vid rodret, så kommer personer som Malou (som många tyvär tittar på) och försöker få det svenska folket att rösta på den rödgröna röran igen, NEJ TACK säger jag bara. Hoppas att det svenska folket är så pass inteligenta så att dom ser att vi behöver en kapitalstarkregering som främjar jobb framför bidrag. Fy attans.
Nu får jag tänka på roligare saker innan jag exploderar. Är tillbaka senare i kväll.
Börja blogga!!!!
Ja ha, då var det dags för mig att börja blogga, många gör det så i morse när jag satt i bilen på väg till jobbet (alltså min dator) så tänkte jag, jag som har så många tankar och åsikter kunde ju lika gärna börja blogga, sedan om det är någon som vill läsa så är det ju bara ett pluss, annars så är det i alla fall ett sätt för mig att få skriva av mig mina olika frustrationer, glädjesämnen, funderingar, mm.
Dagen första skratt blev framkallat av treåringen när jag väckte henne så stod hennes hår rakt upp pga hår spray och hon somnade innan badet.
"Nu får du allt dusha med mamma." Sa jag bestämt, tyckte jag "Du somnade på kvällen innan du han bada."
"Men mamma, det är inte mitt fel." Svarar hon och ser på mig med sina stora gröna ögon. "Det var mina ögons fel, dom bara stängdes." Sedan skrattar hon och slänger sig rund min hals och säger "God morgon mamma, jag älskar dig."
Ja barnen är verkligen det underbaraste som fins i mitt och min mans liv.
För er som inte känner mig och som eventuellt börjar lässa min blogg så kan jag berätta att jag är en gift tvåbarnsmamma som bor i Sveriges metropol UCKLUM. Nära till allt, skog, sjö, havet ligger bara 10 minuter med bil här ifrån. Jag tror att Ucklum är det enda stället i HELA landet som INTE har pizzeria, helt otroligt. Men vi överlever.
Ja då var jag igång, kommer väll tillbaka i kväll när jag har haft min första lektion via internett om marknasdföring
(intressant) och berättar hur det är att lära sig nya saker i min höga ålder, ha, ha.
Dagen första skratt blev framkallat av treåringen när jag väckte henne så stod hennes hår rakt upp pga hår spray och hon somnade innan badet.
"Nu får du allt dusha med mamma." Sa jag bestämt, tyckte jag "Du somnade på kvällen innan du han bada."
"Men mamma, det är inte mitt fel." Svarar hon och ser på mig med sina stora gröna ögon. "Det var mina ögons fel, dom bara stängdes." Sedan skrattar hon och slänger sig rund min hals och säger "God morgon mamma, jag älskar dig."
Ja barnen är verkligen det underbaraste som fins i mitt och min mans liv.
För er som inte känner mig och som eventuellt börjar lässa min blogg så kan jag berätta att jag är en gift tvåbarnsmamma som bor i Sveriges metropol UCKLUM. Nära till allt, skog, sjö, havet ligger bara 10 minuter med bil här ifrån. Jag tror att Ucklum är det enda stället i HELA landet som INTE har pizzeria, helt otroligt. Men vi överlever.
Ja då var jag igång, kommer väll tillbaka i kväll när jag har haft min första lektion via internett om marknasdföring
(intressant) och berättar hur det är att lära sig nya saker i min höga ålder, ha, ha.
