Alla barn är olika!
Ja det stämmer. Jag har själv två helt underbara barn, en pojke och en flicka som det skiljer tre år mellan.
Vist det är lätt hänt att man jämför dom med varandra. ”titta så duktig din bror är, eller din syster äter jätte bra varför kan inte du göra likadant?” Detta är så lätt hänt att m an säger detta utan att tänka på konsekvenserna.
Jag borde veta då jag själv är uppvuxen som lillasyster och har alltid fått höra, hur duktig min syster var i skolan, så vacker hon var, så otroligt socialtbegåvad att hon till och med blev frågad om hon ville vara ambassadör för en av de föreningar som våran pappa var medlem i. Jag fick aldrig denna fråga, och det var ingen som brydde sig om att se efter om jag tyckte att jag blev rättvist behandlad.
Ja med all den erfarenhet som jag själv har från min uppväxt så har jag lovat mig själv att jag inte ska jämföra eller på annat vis få det ena eller det andra av barnen känna sig underlägsen sitt syskon.
Vi lever i en svår värld, barnen har stora krav på sig från hemmet, skolan, sportlivet och även den sociala biten, då är det viktigt att vi som föräldrar tar på oss ansvaret för att se till så att dom får en sån trygg uppväxt som det går från hemmet.
Det är så sant son det är sagt, barn gör som vi gör inte som vi säger, så det är bara att studera hur våra barn agerar eller reagerar på olika situationer för att kunna få en uppfattning om hur vi är som personer.
Ge barnen den tid och uppmärksamhet som du själv fick som barn eller som du hade önskat dig när du var barn.
Det är SÅ lätt att bygga upp komplex hos barn som sedan är svara att få bort, ge dem förtroende och stötta dem i deras intressen. Dom är små under så kort tid, när de kommer upp i tonåren blir det svårare att nå fram till dem ifall vi har tappat kontakten med dem under barnaåren.
Kritisera eller kränk ej ditt barn, det kan bli så djupa sår som blir svåra att reparera när ditt barn blir vuxet. Tänk på att det är DU som är föräldern, ditt ansvar. Lägg aldrig skulden på barnen.
